30 april 2008

Veckans lästrio

Denna veckas lästrio från En annan sida handlar om biografier och memoarer. Slikt hör inte till min favoritlektyr, fast jag kan inte svara på varför. Den enda jag kan komma på att jag har läst (som för övrigt var väldigt bra) är Mannen utan öde av Imre Kertez, Anne Franks dagbok (fast den passar väl egentligen inte in här) – och i skrivande stund kommer jag faktiskt på att jag läst en riktig biografi för länge, länge sedan: Han som älskade livet av Irving Stone: om Vincent van Gogh. Jag vet att jag gillade den, men inte mer.

Ps. Jag förstår inte varför jag sitter här och skriver nonsens, när jag egentligen borde flytta grejor ... det är så svårt att veta var man ska börja ... och lusten har liksom svikit mig nu efter ett års byggeri ... det känns som om jag inte riktigt tyar ...

Lurad!

Valborg.
Solen skiner.
Än så länge.
Jag ger mig den på att det kommer att regna smådjävlar exakt klockan 20.00 när Sveriges alla brasor ska tändas.
Ska vi slå vad?

29 april 2008

Är inte nära ...

Besiktningen av nya huset gick över förväntan, iofs STORT klagomål på taket (fy plåtslagaren – HUGH bakläxa!) och ett bakfall i pannrummet ... hmmm, kan man lägga ett lager klinker ovanpå det första (?) ... men annars bara lite smått och gott som snart är fixat av vår duktiga snickare. Vi kan nog flytta in den 14 maj ändå. Annars får vi tälta för den 15:e maj äger vi inte längre vår nuvarande bostad.
Spännande? Ptjaaa ...

Domedagen

I dag har jag stora skälvan ... har tom sovit knackigtoch tänkt på vad som kan ha blivit FEL ... för idag ska nya huset besiktigas – och tänk om det är en massa fel så att allt måste göras om, knackas ner, rivas, målas om, byggas, fixas .... Hjälp!

27 april 2008

Tänkte så pellisar

Drömmer om att sätta frön och driva upp egna snygga pellisar. Gick in på fina blomstersighten. Studerade noga alla rara små växter. Bestämde mig för denna vackra vita blomma. Skapade ett konto. Beställde. Första missräkningen – order under 100 kronor mottages ej. Den andra var att när jag väl skrapat ihop fröer för 104 kr och skulle beställa så ville dom ha 70 kronor i postförskottsavgift!
NO. WAY.

26 april 2008

Charlies änglar

I dagarna har min duktiga dotter startat ett alldeles förträffligt företag – skräddarsydd barnomsorg. Om du behjöver hjälp med barnpassning – går in på www.charliesbastaanglar.se!

24 april 2008

Nedräkning ...

Om tre veckor idag ska vi vara ute ur vårt gamla hus och ha flyttat in i det nya. Det nya ligger visserligen bara ca 100 meter bort, men det jag börjar känna att det faktiskt är värre att flytta en kort bit än en lång. Man tar lite här och lite där och på så vis så förlänger man pinan i all oändlighet ...
Den här helgen är det spadarnas och krattornas tur att få byta vistelseort. Undrar om dom kommer att bli ledsna över att förlora sin rara bod och i stället få härbärgera på ett par trista Europa-pallar, under en pressening?

22 april 2008

Snyft, vad fint!

Igår ringde ett av barnbarnen till mig, alldeles självmant, utan tvång och påtryckningar (i alla fall enligt hans mamma och det stämmer nog för hon har absolut ingen koll) och GRATULERADE MIG PÅ NAMNSDAGEN!!! Jag hade själv ingen aning om att jag hade namnsdag.
Fattar ni vad fint!
En liten nästan elvaåring som ringer sin mormor.
Mitt hjärta svämmade över och det har nästan inte slutat rinna ännu.

Ps. Jag tror inte det har att göra med att han fyller år på torsdag ...

21 april 2008

Två nya böcker

Har i helgen bla ägnat mig åt att läsa två manus, Johanna Lindbäcks andra bok Min typ brorsa och debutanten Annica Wennströms bok Skuggrädsla.
Min typ brorsa handlar om två familjer som slås ihop och om hur de två jämnåriga "plastsyskonen" (det finns en äldre bror också) långsamt blir kära i varandra. Det som är annorlunda med den här boken är att det finns väl fungerande vuxna som tar hand om sina barn. En mycket bra bok som kommer i höst.
Skuggrädsla handlar om Nejla som är same på loven och svensk under terminerna då han bor i stan med sin mamma och kallas Nils. Det här sommarlovet har han stukat foten och kan därför inte följa med morbrorn och kusinerna på fisketur. I stället ligger han i mormors kökssoffa och tycker synd om sig själv. När han blir lite bättre ger han sig av till turiststationen där han träffar en skolkompis (som han egentligen inte känner) vilket blir upptakten till ett långsamt och njutbart äventyr.
Det här är en bok som till det yttre handlar om en stöld av ett armband som kom bort för många år sedan, en död pappa och en konflikt med en mamma. Undertexten i boken handlar om vad det egentligen innebär att vara same (är man inte en riktig svensk då?), om att söka sin identitet och om tillit. Saker och ting går ganska långsamt fram och ändå är det så bra och spännande. Även i den här boken finns kloka och närvarande vuxna, härligt med en bra relationsroman för barn efter all fantasy!

18 april 2008

Prylgalna?
















Vi som arbetar med barnböcker ser en tydlig trend som i och för sig har pågått ett tag men som nu verkar explodera – det VÄLLER ut prylar som är dekorerade med populära bokfigurer. Kommer du till exempel ihåg Lasse Sandbergs gamla tumme som förutom att figurera i böcker nu också finns på dockor, hakklappar, kläder, leksaker, presentprylar och massa andra saker. Samma sak är det med Barbapapa och det finns fler exempel. Det är en hel prylindustri kring de flesta välkända och snygga varumärken i dag – inte minst kända barnböcker – och till och med förlagen har börjat inse värdet av merchandising (som det så vackert heter). I höst kommer en strid flod med saker som är paketerat i Mamma Mu, Pettson och Findus, Halvan, Lasse och Maja från LasseMajas detektivbyrå med flera. Jag tror faktiskt att vi är prylgalna, och alla siffror som kommer från olika branschinstitut talar om att dagens föräldrar väldigt gärna köper MÅNGA och DYRA saker till sina barn.
Är det bra eller dåligt?

16 april 2008

N.Y.H.E.T!

Har ni märkt att man på senaste tiden (när man vill understryka, poängtera något lite extra) använder sig av två nya tekniker. Antingen skriver man:

Det. Är. Så. Gott!

alternativt:

DET. ÄR. SÅ. GOTT!

Högst märkligt skrivarförfarande ...

15 april 2008

Ordbok

Kortfattat lexikon av dagens nya ord, nedtecknat av äldsta barnbarnet Theo, snart 15:

vetarN (betona arN ironiskt och som ett engelskt namn)=personen i fråga anser sig veta något
carebox=efterträder uttrycket intresseklubben antecknar
whine=när någon är gnällig
galenko=när någon är elak
lek inte krallig=inte vara "ball"
bMan alt. borrman=när någon är broderlig

Det är härligt att känna sig uppdaterad vid min höga ålder!

14 april 2008

Veckans lästrio

En ny vecka och ett nytt tema från enannansida: mina bästa historiska skildringar. Först måste jag tänka - läser jag sådant ... men sen inser jag snabbt att det gör jag ju! Till exempel så platsar föregående inlägg Boktjuven utmärkt - den utspelar sig under andra världskriget.

Anne på Grönkulla av L. M. Montgomery. Kära, älskade Anne! Som jag led och skrattade med henne i mina yngre tonår. Jag tror inte någon annan sk "flickbok" har betytt mer för mig. Tänka sig att boken faktiskt kom ut redan 1908! Otroligt!

Mannen utan öde av Imre Kertész. Författaren fick Nobelpriset 2002. Boken handlar också om andra världskriget och är faktiskt en relativt lättsam berättelse om en svår och traumatisk upplevelse. Det handlar om koncentrationsläger - från insidan - och om hur pojken György faktiskt överlever. Det speciella med den här historien är dels att den är självupplevd och att den är helt osentimentalt beskriven.

Boktjuven

Jag har just läst ut en väldigt annorlunda och speciell bok, som är väldigt bra. Det är döden som är jag-berättare, ett grepp som först känns lite märkligt, tills man förstår att det är just döden som pratar, vilket tar ett par kapitel. Det låter som en humoristisk bok, och det är visserligen en ironisk och ibland raljerande ton i boken, men den är långt ifrån en humorbok. Bokens huvudperson är Liesel, 10 år, och det är hon som kallas Boktjuven. Året är 1939 och landet de befinner sig i är Tyskland. Lisel sitter på ett tåg med sin mamma och lillebror och alla tre är fattiga och utmärglade. Lisel och hennes bror Werner ska placeras i fosterhem, vart mamman ska ta vägen framgår inte. Orsaken till deras flykt verkar vara att pappan är stämplad som kommunist. Men Werner kommer aldrig fram, han dör på tåget och begravs i all hast på en närbelägen kyrkogård, innan Lisel och mamman fortsätter resan. Det är på kyrkogården som Lisels bana som boktjuv börjar. Dödgrävaren tappar nämligen sin bok Dödgrävarens handbok, och Lisel stjäl den snabbt, dels som en påminnelse om hennes älskade brors död och för att hon så gärna vill lära sig att läsa. Så småningom hamnar Lisel i en märklig familj med mamma Rosa och pappa Hans. De har vuxna barn som flugit ur boet, och tar sig nu an Lisel. Rosa svär som en borstbindare, har hårda nypor och sträng röst men under all denna fernissa klappar ett varmt hjärta. Pappa Hans spelar dragspel och har ett milt och kärleksfullt sinnelag. Och där börjar egentligen den riktiga historien. Lisel börjar skolan, har hemska mardrömmar om sin döda bror, natt efter natt, lär sig att läsa (tack vare pappa Hans nattliga lektioner ur Dödgrävarens handbok som de läser och skriver av på källarens vitklakade väggar) och får en bästa vän som kommer att betyda mycket, grannpojken Rudy. Och mycket händer de närmaste tre åren, det myllrar av liv, vi möter grannar och skolkamrater, men navet kretsar kring Lisel och hennes udda familj: de gömmer en jude i källaren, Lisel blir bra på att stjäla böcker och Rudy får aldrig den kyss han så hett eftertraktar av Lisel, hon lyckas undkomma Döden tre gånger alltmedan Hitlers hantlangare kommer närmare och närmare ... Bokens tre teman är Döden, litteratur och färger och den är myllrande rik, sorglig, rolig och absolut läsvärd! Jag rekommenderar den till alla över 10 år! Boktjuven har redan vunnit massor av priser, är skriven av den australiske författaren Markus Zusak och den utkommer på svenska i augusti 2008.

11 april 2008

Vår trots allt

I dag känner jag mig lite mer hoppfull. Solen skiner och jag ska gå på trädgårdsmässan – ett säkert vårtecken! Jag har också plockat vitsippor som nu ler lite blyg emot mig från ett nubbeglas på köksbordet. Så – jag har bestämt mig för att inte ge upp! Än finns det hopp.

9 april 2008

Våren?

Hej då våren. Vet dock inte riktigt om jag ska säga välkommen till vintern ...

7 april 2008

Veckans lästrio

Sedan Malin slutade med Bokfavoriterna har ett annat roligt fenomen uppstått i bloggosfären: Veckans lästrio som återfinns på www.enannansida.se. Denna gång efterfrågas tre favoriter av skildringar av olika geografiska platser, gärna platser som man själv har någon relation till. Det var en krånglig formulering ... Jag tänker oftast inte så mycket på var böcker utspelar sig när jag läser men efter att ha funderat ett tag kommer här mina tre favoriter:

Blonde av J. C Oates, som utspelar sig i Kalifornien, speciellt i Los Angeles. Jag har själv flera gånger bilat i Kalifornien och besökt omgivningarna där huvudpersonen Marilyn Monroe befinner sig, vilket gav denna favoritbok en extra krydda.

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov utspelar sig i Moskva. Där har jag visserligen aldrig varit men jag kommer väl ihåg känslan av boken och myllret i staden. Jag har velat åka dit sedan dess, vilket tyvärr ännu inte blivit av.

Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Utspelar sig i Norrtäljetrakten där jag själv haft landställe som barn. Förutom att det är en samling mycket bra och ruggiga noveller var det extra roligt att känna igen sig i var personerna befann sig på ett ungefär.

4 april 2008

Många apor ...

Närmare bestämt 1000 stycken hittar man på bröderna Schulmans nya blogg. Problemet är bara att jag läste boken Bitterfittan igår (bra och läskig bok förresten, läs den inte om du vill fortsätta gilla män). Och idag tycker jag i det närmaste att allt som män gör är egotrippat, självförhärligande och ni vet vad-förlängt. Schulman-bloggen är inte ett dugg rolig. Skulle aldrig ha läst boken. Blev en bitterbitch. Typ som på bilden.

Nästan dödsstraff

Det var fint i Bologna. Förutom att vårsolen sken (skönt) så kollade vi förstås på massa fina böcker och pratade med massa fina människor. Och åt massa fin mat. Det enda som inte var fint var hotellets belägenhet – 5 kilometer utanför stan!!! Det var tyvärr jag som bokade så jag kan inte skylla på någon annan. Kanske borde jag ha förstått det redan när jag såg att adressen till hotellet var Viale Lenin ...
Detta borde nästan innebära dödsstraff på mig själv. Snarast.