28 februari 2010

Det här med points ...


Undertecknad startade viktväkta omkring den 12 januari. So far har jag gått ner exakt 4 kg, men förra veckan hade jag gått upp 0,4 kg igen. Imorgon är det dags att gå och väga sig igen och om jag har gått upp även denna vecka så vet jag inte vad jag gör. Sluta äta helt kanske? Eller göra som Mona och operera ihop hela skiten? Sambon har gått ner nästan lika mycket på 5 veckor som jag har gjort på 6. Om jag räknar snittet har jag gått ner ca 0.7 kg/vecka. Eftersom jag ska gå ner 9,7 kg till så kommer det alltså att ta ungefär till juni. Faaan tro´t.
Och så är det det här med points. Ungefär så här brukar en vanlig viktväktardag se ut:

Frukost: 2 dl fet yoghurt /3,8%) + 2-3 frukter varav 1 banan (4 points)
Lunch: Soppa, sallad eller fryst viktväktarlåda + hård macka med kokt skinka och fransk senap (mellan 9-14 points)
Middag: Omelett eller lagad mat typ frikadeller, torsk + potatis alt ris (mellan 10-12 points)

Inga chokladkakor, inga bullar, ingen whisky, ingen sås, ingen grädde, ingen glass, inget godis, möjligen en och annan riskaka ... Ni fattar hur KUL jag har!
Men yeeez SÅ SNYGG jag kommer att bli!

Förkylt!

Känns som en förkylning lurar i huvud, näsa och hals. Lätt huvudvärk, tjock i halsen och näsan kliar. Ovanligt nog, jag brukar nästan aldrig bli förkyld, men det är klart att någon gång ska det hända även mig. Mysbyxa och soffläge idag alltså! Och jag som var inställd på att gå på bio ...

27 februari 2010

Kapitalförstöring?!

På en promenad över isen kan jag konstatera att mängder av båtar ligger fastfrusna i isen. Nog för att vi på vår lilla ö alla är fiiiiina Danderyds-bor men är alla dessa båtägare så in i h-e rika att de låter sina båtar – för sisådär 100-200 000 kronor + motor – frysa fast och ligga nerfrusna hela vintern! Snacka om kapitalförstöring. Eller lathet kanske ... Eller så är sambon och jag bara enfaldiga kontrollfreakar som tar upp båten i oktober, lägger den på bockar och täcker den med pressening ...

25 februari 2010

Döskallar är vi allihopa

Kolla in döskallarna på sina hästar!!! Detta är vad mitt minsta (3,5 år) och gulligaste barnbarn helst av allt leker med. Häromveckan när jag var och hälsade på honom blev jag inföst i hans rum, nedtryckt på golvet och sen gällde det att rada upp alla djuren i en viss, av honom, uppställd ordning. I timmar kan han sedan leka med sina djur, och döskallar. Eller kanske hellre döskalleskelett. Coola är de hursomhelst. Undrar om de rids av maran ....

24 februari 2010

Inte lätt att bara vara Jennie ...

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: det är YTTERST få böcker som jag gråter när jag läser. Igår kväll när jag läste Bara vara Jennie dock: FLODER!

9-åriga Jennie bor med sin mamma och sin lillebror Jonatan, 4 år. Jonatans pappa Micke har stuckit och sin egen pappa har Jennie aldrig träffat. När boken börjar ska Jennie börja tredje klass nästa dag, och mamma har lovat att följa med till skolan. Jennie har fått nya fina byxor som mamma lovat lägga upp. Men när Jennie vaknar alldeles försent på morgonen är mamma inte vaken, byxorna har bara ett ben uppsytt och på mammas nattduksbord står en tom flaska och ett glas. Det är dags igen.
Trevande och osäker börjar Jennie tredje klass. Lögner avlöser varandra och Jennie har fullt sjå att hålla masken. Hon tvättar sina kläder, håller ordning på sin lillebror och gör allt för att ingen ska märka att det är kaos och katastrof hemma. Mormor som bor i en stad långt bort ifrågasätter ingenting och Jonatans pappa Micke, som då och då hämtar sin son, ser nog och förstår säkert en del, men har inte ryggrad nog att ta itu med problemet, särskilt inte nu när han har ny fru och ny bebis på gång …
Men bredvid Jennie sitter en ny klasskamrat, Monica. Och tro det eller ej, men till Jennies stora förvåning verkar det som om Monica faktiskt vill bli kompis med Jennie. Fast hon har ljugit! Och Jennies nya fröken Eva, börjar också ana att allt inte står rätt till. Och till sist rämnar Jennies fasad och allt kommer fram i ljuset.
– Jag hatar dig, sa Jennie igen. Du är ingen förklädd prinsessa, mamma. Du är bara ett fyllo!

Det här är en mycket välskriven och oerhört stark bok. Just nu vimlar det av alkoholist-mammor i barnlitteraturen och många av dessa känns som tillrättalagda schabloner. Så känns det inte i Bara vara Jennie. Allt känns självupplevt, äkta och oerhört sorgligt. Det blöder i hjärtat för denna lilla flicka som tar så stort ansvar och som så solidariskt håller sin mamma om ryggen.

Den här boken borde alla som på något sätt jobbar med barn läsa, och dessutom borde alla mellanstadielärare läsa den högt för sina klasser. I lågstadiet är ungarna för små för att behöva lida med och för Jennie, det behöver man några fler år på nacken för att orka med.
Författaren Solveig Olsson Hultgren har tidigare skrivit den historiska serien Siden, sammet, trasa, lump för lite äldre barn. Ett författarnamn att hålla koll på framöver!

23 februari 2010

Är du bokberoende?

Barnens Bokklubbs webb kan du roa dig med att svara på följande frågor. Mina svar ser du HÄR!

1. Upplever du att du inte kan sluta läsa när du väl börjat?
Hur ska man någonsin kunna sluta läsa? Det är ju det enda man vill jämt!

2. Läser du oftare och längre än du tänkt att du skulle göra?
Oftare, längre, mera, tätare, flera gånger, ända tills ögonen ramlar ihop!

3. Läser du flera gånger om dagen/i veckan/månaden?
Varje kväll (iaf nästan), och om jag inte läser så promenerar jag med en ljudbok i örat!

4. Läser du morgon, middag och kväll?
Kväll, kväll, kväll, natt, natt, natt ...

5. Läser du för att somna på kvällen?
Oh nej, när jag väl somnar har jag läst mig någorlunda mätt ...

6. Är nästa bok något som du ser fram emot?
Nästa, och nästa, och nästa, och alla de där som jag aldrig hunnit med men som jag staplar på hög inför en framtida kommande pension!

7. Läser du, även om du från och till känner obehag?
OBEHAG? JAG? INFÖR ATT LÄSA? Ja om det är en bok full med matematiska formler så betackar jag mig förstås.

8. Hjälper böckerna dig att låta bli att tänka på vad som har hänt och hur din framtid ska bli?
Jag får nya vänner, träffar på annorlunda världar, får se olikheter i synsätt, tänkesätt, kulturmönster, det berikar mig, fyller på mig, jag blir RIK!

9. Upplever du att läsning har gett dig ökad insikt och medvetenhet?
Självklart!!!

10. Har du fått ett bättre självförtroende sedan du började läsa?
Efter att ständigt ha läst i ganska exakt 53 år har jag ingen aning om hur mitt självförtroende var dessförinnan.

11. Känner du dig mer kreativ när du har läst?
Njae, möjligen blir jag mer inspirerad att skriva själv.

12. Kan böckerna hjälpa dig att fly undan obehagliga situationer?
Böckerna hjälper mot allt – nageltrång, kärleksförlust, hunger, mättnad, ångest, lycka - whatever.

13. Känner du dig mindre stressad när du läser?
Jag känner mig ALDRIG stressad när jag läser.

14. Har du någon gång tackat nej till sociala sammanhang på grund av din läsning?
Definitivt, många gånger.

15. Undviker du människor som du vet inte läser böcker?
Nej då man kan ju alltid prata om vädret.

22 februari 2010

Dagens "spåning/spaning"? – på Facebook!

Annika fick ett svar av spåkulan:
Du kan konsten att ta lätt på livet och uppskattar ett bra skämt, men gråter också över småsaker ibland. Var stolt över detta. Utan känslor kan man inte utvecklas och du har hunnit långt.

Precis min åsikt. Man har helt enkelt hunnit långt. Snart ligger man där med näsan i vädret.

21 februari 2010

Söndag igen

Imorgon - en ny vecka igen. Tiden går väldigt fort numera har jag märkt. När helgen ligger framför en tänker man på allt man ska hinna med och så här mitt på söndagen så har man inte gjort hälften. Inte jag iaf. Antar att denna vecka blir lika kall och isig som förra. Om en månad åker jag till barnboksmässan i Italien, sen till sunny California. Som ni märker så gör jag allt to "rub it in" ... det är väl för den här vintern känns evighetslång.
Nä, nu ska jag såpskura mina ekgolv, och sedan bär det av till stada och mussel-middag med goda vänner på restaurang Akkurat, mums!

20 februari 2010

Iskallt!

Har ni sett vilken vacker Askunge-vagn! Den ska jag be den snälla fén att få låna vid ett lämpligt tillfälle ...

Var just ute på promenad men gick inte ens ön runt pga kylan. Och ändå hade jag överdragsbyxor, fleece, täckjacka etc. Den sylvassa vinden tar sig igenom det mesta. Snön piskar små nålar på kinderna och man blir snabbt röd och snorig. Skönt ändå med en promenad, nu kaffe och macka framför brasan! Lugn skön lördag och middag hos trevliga grannar ikväll.

Hur ser er lördag ut?

19 februari 2010

Nu är det över

Ceremonin var fin och enkel, och den ljusa träkistan var översållad med röda rosor, min mammas älsklingsblomma. Prästen var sympatisk – tack och lov. Jag är ju inte ens med i svenska kyrkan så för mig är sånt här kyrkligt och gudsaktigt lite hokus pokus. Efter själva begravningsakten bar vi ut kistan till bilen, vi tre syskon + tre andra närstående. Det kändes mycket bra. Mina syskon (halvsyskon, de hade en annan pappa som gick bort för ca 12 år sedan) var väldigt ledsna, själv var jag mest ledsen å deras vägnar. Jag sörjde färdigt min mamma för många år sedan, vi hade ju en väldigt dålig kontakt livet igenom. Sen åt vi en fantastisk lunch: mina syskon, deras barn och föräldrar (dvs de ingiftas föräldrar). Min pappa skiljdes från min mamma när jag var 5 år så han var förstås inte med.
Nu är vi hemma igen och det känns skönt att det är över. Det var tråkigt att mina döttrar inte kunde vara med, de reste till USA igår, och det var bokat långt innan mamma gick bort så det gick inte att ändra på. Nu återstår att sälja mammas hus och avyttra lite saker. Det kommer att ta ett tag, men det är som det är.
Livet går vidare och jag med det ...

18 februari 2010

Du milde tid ...

... vad många små små små vita snökristaller det ligger överallt! Nu har vår lilla ö sett ut som ett julkort i månader! Himla rart förvisso för alla små pulkaälskande barn – men nu vill jag ha vår!
Nu ska jag gå och stryka svarta kläder, putsa de svarta stövlarna och plocka ögonbrynen till begravningen imorgon. Efter kyrkan blir det fin lunch på Ulriksdals värdshus för de närmaste. Jag har beställt, och det blir jordärtkockssoppa och piggvar. Till det ett glas chablis. Säkert mycket gott. Hoppas morgondagen går fort.

16 februari 2010

Favorit-affären

I dag följde jag med sambon när han skulle gå och shoppa ammo. Dvs ammunition till sina gevär som han brukar använda och panga bambi med. Ni vet typ – pang du är död! Men på riktigt ...

Denna syn var vad som mötte mig när jag kom in en bit i affären. Hur många gevär som helst stod i givakt på en vägg. Vad är det med dessa vapen som får massa gubbs (och tanter också för den delen) att klä på sig massa konstiga fläckiga gröna kläder och ge sig av ut i skogen för att sedan sitta där och frysa absolut dödstysta och stilla i timmar ... och sen kanske skjuta ett litet gulligt rådjur???!!! Känner de sig som Rambo eller är det helt enkelt bara en nedärvd töntig grej att samla i ladorna som utvecklades långt före Dacke eller kanske är de helt enkelt naturälskare? Vad är själva triggningen?

Fast det är klart, rådjurssadel är ju ganska gott ... och de äter ju faktiskt upp mina blommor i trädgården ...

15 februari 2010

Inte alla hjärtans dag men ...

... att få fyra buketter med vita tulpaner (älskar vita blommor) måndagen den 15:e februari smäller väl nästan högre, va? Han är smart min sambo. Han ser helt oförstående ut när någon påpekar att det snart är en viktig dag, och sen slår han till just när man är färdig att ge upp och ta ut skilsmässa. Och han gör det med en otroligt oskyldig min. Smart gosse det där. Vet att jag smälter inför dessa tulpan-mängder. Billigt trick som funkar super.

14 februari 2010

Vi rensar vidare ...

Förhoppningsvis är detta den sista helgen som jag och mina syskon rensar mammas hus. Förra helgen slängde vi tonvis med saker, idag ska vi dela upp småsaker som inte har något större värde, glas och porslin, lakan etc. I natt drömde jag att jag träffade min mormor på gatan i stan och det var så himla trevligt. Jag tyckte så mycket om min mormor! Hon dog 1979, men i natt var hon så verklig och levande. Jag ringde (i drömmen) till sambon och sa åt honom att skynda sig att komma och möta oss så kan äntligen fick träffa mormor! När jag vaknade trodde jag i en sekund att mormor faktiskt levde ...
Och på fredag är det begravning. Hu.

12 februari 2010

Och nu då ...?

Jaha. Vad ska vi prata om i dag då? Inget särskilt har hänt. Jag har jobbat, gått en halvlång promenad med världens mysigaste hund (grannens border collie) och nu ska jag snart steka lax. Sen ska vi gå till nämnda granne och dricka ett glas vin och kolla på den stora fredagsunderhållningen Let´s dance. Och sen antar jag att vi går hem, sambon somnar i soffan och jag går och lägger mig i sängen och somnar där. Förhoppningsvis. Kanske blir det ytterligare ett glas vin. Jaha. Så ser ett medeålders pars fredagskväll ut. Inga vilda partyn, inte mycket rullande i sänghalmen, inte så avancerade droger och absolut inga vilda danser.
Trist? Icke. Lugnt och skönt efter en lång arbetsvecka mitt i smällkalla vintern! Vänta bara till sommaren ...

11 februari 2010

60-årspresent som heter duga ...

Vad tror ni? Är detta vad man vill ha av sina allra närmaste kamrater (bara tjejer) – ett dygn tillsammans på ett vackert beläget spa-hotell modell havsbad med övernattning, 3-rättersmiddag, spa-behandling, bastu och annat trevligt? Visst skulle ni vilja ha en sån upplevelse i present?

Det skulle jag iaf.

10 februari 2010

Hjälp

I dag ska jag "gå i kyrkan" och tala med en präst. Hur gör man? Vad säger man? Hur ska man lägga upp det hela? Nästa vecka är det min mammas begravning och vi syskon ska snacka med prällen lite om hur det ska gå till. Hur det ska gå till? Hur ska jag kunna veta det?
Jag gick ur kyrkan samma dag jag fyllde 18 och har knappt varit inne i Guds hus sedan dess, ateist som jag är ...
Jag är novis när det gäller sådana här saker. Hjälp.

9 februari 2010

Det här med fettet

Nu har jag gått ner 3 kg på 4 veckor. Strålande va? Tänk 3 kilo potatis i en påse – nu försvunnet från min kropp! Så nu är det bara drygt 10 kg kvar till målvikt (som det kallas på VV-språk). I början av nittiotalet gick jag ner 20 kilo på 6 månader lätt som en plätt med hjälp av samma sekt. Jag åt inte en enda pepparkaka eller en ynka chokladbit den julen.
Sedan dess har jag långsamt tuggat i mig nästan lika många kilo som jag gick ner. Trots en och annan bantningskur med mer eller mindre lyckat resultat. Mest mindre uppenbarligen ...
Den här gången har jag gett mig f-n på att lyckas. Detta trots att jag är nästan tjugo år äldre och tycker mycket mer om att inmundiga en skvätt rödtjut och en liten whiskypinne då och då.

Vänta bara ... snart blir Feta de Hex helt enkelt Heta de Hex.

Eller vad tror ni?

8 februari 2010

Förbränning

Ikväll är det dags att kolla hur många kilo jag har rasat den här veckan. Gissa! Hjälp!
(Jag gissar att det är nu jag börjar stå still på vågen, sen slutar min förbränning att funka och sen börjar jag gå upp igen ...).

7 februari 2010

Vad är det med män?

Gårdagens scenario:
Jag åker i förväg till min mors hus som vi håller på och tömmer, jag och mina syskon. Klockan halv tolv ska vi syskon mötas och senast klockan två ska sambon komma med släpkärran som ska fyllas med skräp för vidare transport till tippen. De två kvinnorna (jag och min syster) träffas halv tolv och sätter igång. Ungefär halv två kommer min bror ... suck ... men någon sambo syns inte till. Klockan blir halv tre. Tre. Det går inte att nå sambon på hans mobil ... Klockan blir halv fyra, och tippen stänger fyra ... Jag ringer för femtioelfte gången och börjar nu på allvar tro att han ligger på akuten. Strax före fyra svarar han i mobilen och meddelar glatt att han är på väg ... Jag får ett frispel och slänger på luren.
Gissa vad som hade hänt? När han hade hämtat släpkärran i Södertälje åkte han ett par mil till – till en kompis i Järna – eftersom han ändå var i närheten. Och tänka sig – där hade han ingen täckning på mobilen! Och insåg inte hur mycket klockan var!
Som straff fick han fylla kärran och åka till tippen idag.
Undrar vad problemet är egentligen? No brain, no pain?

4 februari 2010

Massa skit om mig

Det verkar vara mäkta populärt att då och då blogga om sig själv. Det har jag sett på mängder av olika bloggar så jag tänkte att det kanske är dags att jag också delar med mig av min fantastiska personlighet. Vad sägs? Nu kör vi!

Yrke: Redaktionshäxa med förkärlek till fantasifulla barnböcker
Utseende: Kort, kurvig på gränsen till småfet, brunhårig (de gråa tonas bort) kvinna som i princip sett sina bästa år
Gillar: Rödtjut, mögliga ostar, pellisar, några korta släktingar och massa bra ord inbundna i pärmar
Ogillar: Snåla egon, folk som inte lyssnar på vad andra säger, rasism
Motto: Skit i vad grannarna tycker
Förebilder: Folk som går sin egen väg utan att snegla på andra
Dröm: Att skriva en massa bra ord inbundna i en pärm, kanske en jycke
Före döden: Resa till Nya Zeeland, Australien och lite Asien

Nu kommer jag inte på något mer!

3 februari 2010

En katt med "feeling" ...

Har ni läst om den amerikanska katten Oscar i dagens DN? Han bor på ett sjukhem för svårt dementa gamlingar. Varje gång någon patient är på väg att dö, tar katten plats vid den döende personens sida, och lämnar den inte förrän livet har flytt. Detta har hittills hänt vid ett 50-tal tillfällen, och numera ringer personalen till de anhöriga och berättar att det är dags och komma in och ta farväl, när Oscar visar att det är dags. Tydligen är katten helt normal för övrigt.

Läkaren David Dosa som arbetar på sjukhemmet, har nu skrivit en bok om denna märkliga katt och hans ovanliga gåvor. Making rounds with Oscar: The extraordinary gift of an ordinary cat. Den måste jag läsa!

2 februari 2010

Många resor blir det

Nu ska jag göra er lite avis. Har just bokat årets tredje resa. Första går till Bologna, Italien, i mars. Det är visserligen en jobbresa, men en mycket trevlig sådan. Dessutom bokade jag och kollegan ett par extra (lediga) dagar, varav en ska tillbringas i Sienna. I Bologna träffar vi förlag och branschkollegor, kollar på barnbokskonst från hela världen, äter mycket god mat och dricker dito vin. Very nice. Efter det blir det en tvåveckorstripp till sunny California för att hälsa på min pappa och hans fru Betty – de bor där. Lilla pappa fyller 85 vilket ska firas! Om någon av er träffar min gamle far före mig så säg inget om detta – det är nämligen HEMLIGT!

Efter det kan man ju tycka att det borde räcka med resande – men icke! Jag och ett av mina barnbarn (han blir 13 år i april) ska nämligen åka till Kreta och gå på varsin kurs en vecka i juni. Jag var där förra året på en kurs i muntligt berättande och det var så himla kul att jag bara måste göra om det en gång till! I år blir det Skrivarverkstad för mig och barnbarnet ska gå en Film & Fantasy-kurs som innehåller skådespelande, filmande, datormixtrande etc. Jag är så otroligt glad över att han vill åka bort med sin gamla mormor, dvs mig. Det gäller att passa på innan andra intressen tar över ...

Just nu funderar jag på hur man ska stå ut med att bara vara i gamla Svedala framåt hösten ...

Benskör?

Och idag sitter jag i väntrummet på sophiahemmet och väntar på att bli röntgad för att kolla om jag är benskör... Detta efter att ha brutit ett ben och tre (!) tår -ni vet... Slutsatser: man är en fet och eventuellt benskör tant - viktväktar-halleluja ena dagen och sjukhus nästa... Snart graven!


- Posted using BlogPress from my iPhone

1 februari 2010

Vikt

Just nu sitter jag och väntar på de befriande orden som viktväktar-damen snart ska ösa över oss. Är på möte, ja det är en sekt. Har just vägt mig för 4:e veckan, har hittills gått ner totalt 2,5 kg på 3 veckor! Målet är ca 10 till ... Det ni, nu kommer jag snart att kunna konkurrera med kaos-anna!!


- Posted using BlogPress from my iPhone